Wednesday, 30 July, 2008, 06:13
Jodå, det gick mycket riktigt åt pipan med den beramade Berlin-Trelleborg trippen.
Naturligtvis i god tid på Berlin hbf. Regionaltåget blott 10 minuter försenat enligt skyltarna - till att börja med. Sedan började man ropa, på tyska, om verspätung samt fahrrader. (Stavas det så?)
I brist på insikt i den tyska språkgåtan stod jag bara kvar. Det gick att begripa att cykelmeddelandet handlade om hur det väntade tåget inte skulle ta med några sådana. Det kunde jag avläsa av enstaka, på perrongen väntande, cyklisters lyssnande/suckande och någon gång trött iväglommande. Men långt ifrån alla.
Nåså - när tåget väl kommer: massor med människor som försöker trycka in sina cyklar i tåget, alla samtidigt. Stämningen var minst sagt hätsk. Lyckades trycka in mig själv mellan en barnvagn och två cyklar. Många blev kvar på perrongen när tåget gick...
Förseningen växte - var stations stopp bjöd ju på samma kaos, cyklar in människor av, slagsmål, skrik, bråk - till 50 minuter innan vi var i Rostock. Intervjuer gav att det alltid ser ut så här när det är helg och hyfsat väder uppåt Ostsee. Många väljer att boka tågbiljett hos konkurrenten - jo det finns en sån! jag som trodde Deutsche Bahn var ensamma - som heter Interconnex om jag fattat rätt.
Så här ser deras linje ut:
Allt slutade med att anslutningen i Rostock, för sista sträckan ner till färjan, fick ersättas med taxi framförd av valrossmustaschförsedd chaufför i nästan tintinsk stil. Hann precis.
Kommer definitivt att tänka efter innan jag gör om det.
[ add comment ] | [ 0 trackbacks ] | permalink |
( 3.2 / 96 )Tuesday, 29 July, 2008, 10:55
Om det nu ska vara så förtvivlat varmt - kan man testa utomhusbio.
I Berlin är det mycket trevligare än de dystra försök som gjorts t ex i Rålis.
Typ vilstolar, öl, samt en lätt air - men inte på något sätt besvärande - av maja.
Filmen var Scorseses Shine a light. Bra!
[ add comment ] | [ 0 trackbacks ] | permalink |
( 3.1 / 93 )Friday, 25 July, 2008, 19:36
31 grader!!! Varför ska nu just jag - som avskyr extremhetta - utsättas för det här?
Undrar man...
[ add comment ] | [ 0 trackbacks ] | permalink |
( 2.9 / 89 )Friday, 25 July, 2008, 14:22
Nå så - med tåg från Berlin i morgon till Rostock.
Om allt funkar ska det sluta med att jag kliver av färjan i Trelleborg vid nio-tiden på kvällen.
Vi får se...
[ add comment ] | [ 0 trackbacks ] | permalink |
( 3.1 / 108 )Tuesday, 8 July, 2008, 08:40
;)
Hemmets hushållsmaskin nummer ett, diskmaskinen, kan vara nog så användbar – satt i fel händer kan den även vara ett livsfarligt vapen
Att under fruktansvärd värmeutveckling och med hjälp av starka kemikalier tillsammans med vatten under högt tryck rengöra hushållets vardagsföremål, det hör till många människors vardag. Men få reflekterar vidare över vad det är som sker i maskinen. Att även rutinerna kring användningen kan få låntgående konsekvenser visar illustrationen ovan.
Diskmaskinen är nu just det – alltså en maskin – och kan inte mäta sig med den mänskliga handen och ögat för sitt uppdrag: Att rengöra husgeråd. För att kompensera människans taktila sinnen använder diskmaskinen rå styrka. Den envisa intorkade lökbit som den mänskliga diskaren varsamt avlägsnar genom att något öka trycket med diskborsten precis där det behövs, kan inte förnimmas av maskindiskaren. Här får i stället utmattningsprincipen och långt gående generaliseringar ta vid.
Maskinen måste ju anta att var fläck på tallriken, vart skrymsle på gaffeln, varje por på keramikbyttan – är bemängda med envisa intorkade lökbitar – och måste handla därefter. Vatten uppblandat med frätande kemikalier måste under hög temperatur och med högt tryck träffa var del av diskgodset.
En del av de artiklar vi använder i köket vill vi nu av olika anledningar inte låta utsättas för detta stålbad. Skälen kan vara skiftande: En favoritkniv med omsorgsfullt slipad och dagligen brynt egg, riskerar att stötas emot hårda glaserade porslinsmuggar. Eller så kan ett redskap med träskaft genom att under lång tid och hög temperatur, både vatten- och torktemperatur, till sist tappa sitt varsamma grepp om det inneslutna metallskaftet, för att så ge upp och falla sönder.
Bilden ovan visar en vanligt förekommande osthyvel som kan misstänkas ha genomgått just det. Men ibland bedrar tingen oss. Föremålet ovan har, i en slags omvänd nit att undvika diskmaskinens fasor, i stället blötlagts över natten i diskmedelsbemängt vatten. Resultatet är dock detsamma: Trähandtaget har svällt och griper inte längre om metallskaftet, trots att metallen räfflats för att förhindra just det som hänt.
Men i det avbildade exemplet är det snarast respekten för den agressiva diskmaskinen, som i en olycklig förlängning lett till katastrofen.
En diskmaskin kan även vara indirekt skyldig.
[ add comment ] | [ 0 trackbacks ] | permalink |
( 3 / 107 )Next
